 |
HD bör pröva Schymanfallet
Ge tvivlet en chans
Journalisten 030401
Rättstillämpning är inte en exakt vetenskap utan något som bygger på värderingar och antaganden. Det kan knappast framgå tydligare än om man jämför tingsrättens dom med hovrättens i tryckfrihetsmålet mellan Gudrun Schyman och Expressen.
Vad domstolarna har prövat är om tre rubriker på Expressens löpsedel, förstasida och insida den 27 november 2001 var förtal. Den första meddelade att Schyman spelade in "erotisk film". Den andra var yttrandet "Man ska bli kåt". Den tredje var hennes ord "Jag ställer upp på allt".
Tingsrätten ansåg att erotisk film inte är samma sak som porrfilm.
Vidare var "Man ska bli kåt" ett yttrande som, enligt tingsrätten, "bedömt utifrån nutida värderingar inte nödvändigtvis" utsätter den som säger det för andras missaktning. Framkallande av andras missaktning är som bekant ett grundkriterium för förtal.
Slutligen menade domstolen att Schyman medgett att hon kan ha sagt till Expressen att hon ställde upp på allt som exmaken ville att hon skulle göra i hans film.
Stockholms tingsrätt fann således att de tre formuleringarna inte var förtal. Inte var för sig och inte tillsammans.
Svea hovrätt har avstått från att bedöma dem var för sig och endast värderat dem tillsammans. Löpsedelns utformning med GUDRUN SCHYMAN och EROTISK FILM i versaler talade för att många "uppfattat innehållet så, att Gudrun Schyman skulle vara med i en pornografisk film.". Det förstärktes i sin tur av formuleringarna om att man skulle bli kåt och att hon ställde upp på allt.
Uppgiften att dåvarande vänsterledaren skulle medverka i en porrfilm var nedsättande för henne. Den var inte heller försvarlig eftersom den varken var sann eller hade skälig grund. Därför fällde hovrätten Expressen för förtal.
Tingsrätten analyserade orden som stod i Expressen och friade på den grundvalen. Hovrätten har däremot avlägsnat sig ett steg från själva orden och gjort ett antagande om hur de skulle kunna uppfattas. Det är grundvalen för den fällande domen.
Tingsrätten har dömt utifrån vad som faktiskt stod i Expressen. Hovrätten har dömt utifrån vad som faktiskt inte stod. För det stod inget om porrfilm. Inte heller åberopar hovrätten några argument till stöd för uppfattningen att folk uppfattat att det handlade om porrfilm. Det är vad domstolen tror men inte vet.
Hovrättens ambition att se de omstridda rubrikerna i ett sammanhang är givetvis förtjänstfull. Men ambitionen sträcker sig inte ända till artikeltexten. Den som eftersträvar en helhetssyn på en tidningspublicering måste givetvis beakta både rubriker och artikeltext.
Svea hovrätt hade alltså skäl att vara öppen för tanken att andra tolkningar var möjliga. Det hade varit tilltalande om domstolen låtit sig gnagas av åtminstone en gnutta tvivel på att den egna slutsatsen var den enda rätta. Men icke.
Således har den s k instruktionen för tryckfrihetsdomstolar, att i tvivelsmål hellre fria än fälla, aldrig aktualiserats. Svea ärevördiga hovrätt tvivlar ej.
Tvivel är, när det gäller möjliga tryckfrihetsbrott, demokratiskt, rättsligt och intellektuellt livgivande. I förtalsmålet mellan Gudrun Schyman och Expressen borde tvivlet få en chans. Det vore välgörande om Högsta Domstolen ombads - och accepterade - att pröva fallet.
OLLE STENHOLM
|
|
|
|
|
|
|
|
|
