 |
SR-styrelsen måste avgå
DN Debatt 030412
SR-styrelsens helomvändning i frågan om att utse Joakim Berner till ny radiochef ställer bristerna i svensk ansvarskultur i blixtbelysning.
Först fick Berner förord av en enig styrelse. Sedan kom kritik från facken på Sveriges Radio och från ledningen från tre av sju riksdagspartier. Då gjorde styrelsen helomvändning och sade nej till Berner.
Några styrelseledamöter har på fullt allvar hävdat att de lyssnat uppmärksamt på facket men överhuvudtaget inte hört vad de tre partiledningarna sagt. Mycket skall en radiolyssnare höra och framför allt välja att höra. Men ett till den grad selektivt lyssnande som dessa styrelsemedlemmar i public serviceradion tror sig kapabla till är inte rekommendabelt. Men så är det givetvis inte heller sant.
Beslutet att svika Berner har ett politiskt element som gör att inte bara styrelsens utan hela Sveriges Radios trovärdighet lidit allvarlig skada. Vem kommer inte att minnas affären Berner varje gång SR talar stolt om sin politiska oavhängighet?
Förändringsbenägenhet är nödvändig i modern företagskultur. Men alltför stor förändringsbenägenhet leder rakt ut i ryggradslöshetens och principlöshetens sumpmarker. Där står SR:s styrelse nu.
Avgående radiochefen Lisa Söderberg skall ändå lämna styrelsen. Ingen av de övriga ledamöterna har tillkännagett en sådan avsikt. Men alla har grundade skäl att göra det.
Allra självklarast vore det för fackets företrädare. Det går inte att dra någon annan slutsats än att de saknar förtroende hos dem vars intressen de förmodas företräda i styrelsen. En kovändning ändrar inte på en sådan sak. De som ändrade sig p gr a den korta och känslomässiga allmänna debatten om Berner har inte visat ett så gott omdöme som radiolyssnarna har rätt att kräva av dem som sitter i SR:s styrelse. De som stod fast vid sin ursprungliga bedömning försvagas ohjälpligt av att de har att samarbeta med den majoritet vars omdöme de underkänner. Och vilken auktoritet och självständighet har numera ordföranden? Givetvis kan hon inte med auktoritet och trovärdighet leda en styrelse där hon själv blivit överkörd i den viktigaste frågan som en bolagsstyrelse är satt att sköta.
Väsentligast av allt: Vem vill ta den personliga risken att låta sig rekryteras till radiochef av den styrelse vilken just svikit en kandidat som den i helhet stod bakom?
Sveriges Radio genomlever en djupare kris än rundradioverksamheten i form av public service någonsin erfarit sedan den började på 1920-talet.
Förklaringen står ytterst att finna i en svag ansvarskultur som gör sig påmind överallt i det svenska samhället. De gångna årens debatt om fallskärmar i näringsliv och förvaltning ger en belysning av det. Den starka nationella viljan att betona systemförklaringar och tona ner individförklaringar när något går snett i en verksamhet är ett annat exempel.
SR-styrelsen låter sig vägledas av den troligen omedvetna tankekonstruktionen att i ett förtroendeuppdrag så är det inte förtroende som ger uppdraget utan uppdraget som ger förtroende.
Så tyngs inte längre någon av de bekväma fåtöljerna i Sveriges Radios styrelserum av sittande förtroende. På styrelsens bord står däremot framdukad en bricka med gelékoppar.
OLLE STENHOLM
Allmänhetens Pressombudsman och anställd i SVT och SR 1967-2000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
